Stig Ernst Söderkvist

Stig Ernst Söderkvist

Stig Söderkvist i Gävlerevyn "På slak lina" 1981.

Stig Söderkvist, eller Stig Ernst som han kallade sig när han skrev revytexter, hade en lång, brokig och fascinerande revykarriär. Hans brinnande intresse tändes för över 60 år sedan hemma i Horndal, när han i tioårsåldern kom i kontakt med IOGT-NTO:s cabarégäng, med revypappan Kurt Larsson i spetsen. Stig brukade dra sig till minnes en monolog, som framfördes av en av dåtidens stora revystjärnor i Horndal, K-G Olsson. Den handlade om byggandet av den nya idrottsplanen vid sjön Rossliden. Idrottsplanen var en angelägenhet för hela samhället och de frivilliga styrkorna delades upp i två lag, som jobbade varannan kväll. K-G kom in på scenen med en skottkärra och sa att han var planarbetare och tillhörde Linje-Pelles lag. "Häromkvällen sa Linje-Pelle åt oss att flytta en stor jordhög till andra sidan plan, och då gjorde vi det. Kvällen efter fick jag hoppa in som reserv i John Söderkvists lag och då fick vi flytta tillbaka samma jordhög!" En monolog som roade horndalsborna på 40-talet och trollband en tioåring bland publiken, för tid och evighet.

 

Stig blev senare själv med i IOGT-amatörerna och eftersom revypappan Kurt Larsson visste att Stig kunde trolla, så frågade han om inte Stig och hans kompis Ingemar Andersson kunde vara med i revyn "På kryss till Tahiti" för att trolla. i pausen. På frågan om publiken satt kvar i pausen för att titta på trolleriet, brukade Stig snabbt svara: "Jag har inte en aning, jag hade ju fullt upp med att trolla."

 

Det fanns på den här tiden två revyer i Horndal, IOGT-amatörerna och SDUK-amatörerna. Stig sprang på bägge revyernas repetitioner för att släcka sin revytörst. Vid ett tillfälle fick en av revyerna en vakans strax före premiären, då en av aktörernas mamma dött. Man övervägde att ställa in, tills man kom på att varje repetition hade det suttit en ung kille i salongen och tittat, kunde han hoppa in? Jodå, det kunde han, han hade redan lärt sig alla repliker och sångtexter. Så begår Stig Söderkvist sin egentliga revydebut som aktör och sångare.

Året efter Stigs debut, slogs de bägge revyerna ihop och blev Horndalsrevyn. Stig var med och målade kulisser ihop med Rune Bergström och drog ridån. Publikintresset var så stort att det inte räckte med en föreställning i IOGT-lokalen, utan man fick spela en till i Folkets Hus, som tog in 500 personer.

 

Horndalsrevyn ställdes inför ett litet problem när det blev bensinransonering och folk inte fick åka bil på helgerna. Man slog sina kloka huvuden ihop och kom fram till att: "om inte publiken kan ta sig till Horndalsrevyn, så får väl Horndalsrevyn ta sig till publiken." Det blev startskottet för några års turnerande i byar och samhällen kring Horndal. "Det finns inte en bystuga eller ett ordenshus inom åtta mils radie från Horndal där jag inte har uppträtt.", brukade Stig Söderkvist säga. Turnerandet gjorde att man nådde ut till en större publik än tidigare och när sedan ransoneringen på bensin hävdes så var det till viss en del en ny publik som hittade till Horndal.

 

Det spelades flera revyer i Horndal med revypappan Kurt Larsson som idéspruta och drivande motor. 1954 flyttar dock Kurt till Gnesta och Stig får nu ta över som revypappa. Inför den första revyn som Stig skulle sätta upp, började han leta efter aktörer runt omkring i bygden. Han fick ganska snart höra talas om en ung grabb i Horndal, som brukade uppträda med Povel Ramel-låtar. Hans namn var Olle Nord, och de kom att, i princip, spela och skriva revy ihop fram till och med Olles bortgång 1997.

 

Det var många artister som passerade revy i Horndal. Till Kurt Larssons sista revy 1954, hade man engagerat Gösta Krantz' orkester, de skönsjungande systrarna Ewy och Ruby och Avestas store revystjärna Nisse Rönn. En annan lokal kändis som varit med i flera revyer i Horndal är Bertil "Musse" Andersson, som bland annat i en av revyerna fick gestalta Egyptens president Farouk.

 

På 1960-talet läggs revyn i malpåse, fram till slutet av 1970-talet då det kommit två nya lärare till Horndal. De bägge lärarna var Bo Löfgren och Tommie Hildman, som efter att ha satt upp skolcabaréer fått blodad tand och tog kontakt med Stig och Olle Nord. Man bestämde att köra en klassisk revy som förr, och man började skriva ihop nytt material. Stig föreslog att man skulle spela sju-åtta föreställningar, men de andra trodde att det var för mycket. Stig stod på sig och sa att om de minns Horndalsrevyn så kommer de. Publiken kom ihåg! Det blev succé och utsålda hus.

 

1979-80 ville Stig förnya revyn och man engagerade balettmästaren Elof "Loffe" Björklund från Sandviken. Han tog med sig fem dansare till revyn, som dels fick göra egna dansnummer och dels ingå som ensemble i sketcher. Några år senare kunde inte Loffe vara med och Stig tog kontakt med Baletthögskolan i Stockholm. Ett anslag sattes upp på skolan och Stig åkte ner till Stockholm för att träffa några intresserade tjejer i skolans kafeteria. Tre dansare engagerades till revyn, till saken hör också att ingen av dem ens hade hört talas om Horndal tidigare. Det hela var på den här tiden en annorlunda satsning av en lokalrevy på landsbygden, men icke desto mindre framsynt och nytänkande.

 

1980 meddelade kommunen att hyran för Forum, teatern i Horndal, skulle höjas kraftigt. Ett beslut, som det visade sig, inte var förhandlingsbart och Horndalsrevyn bestämde sig för att göra ett uppehåll. Det blev ingen revy i Horndal det nyåret, men istället fick man i uppdrag av Radio Dalarna att göra en radiorevy. Radiorevyn inleddes med en kuplett med en tydlig gliring till kommunen och dess hyrespolitik. Hyran sänktes och Horndalsrevyn var några år senare tillbaka i Forum.

Stig Söderkvist och Bertil "Bomben" Carlbaum i Gävlerevyn "På slak lina" 1981.

1980 fick Stig en förfrågan från Gävles revypappa Lars Sigvard, om han inte skulle vilja vara med och spela revy där. Efter lite funderande tackade Stig ja. Nu fick han chansen att spela med en driven och professionell ensemble. Förutom Stig och Lars Sigvard, så var Hasse Burman, Bertil "Bomben" Carlbaum, Carina Portnow och Åsa Holmgren med. Regisserade gjorde Christian Lund, som även regisserat bl.a. "Badjävlar" och Ernst Rolf-serien "Lykkeland". Året därpå var inte Stig med på scenen, utan hjälpte till med att skriva revyn. Den här revyn fick Stig också lära känna regissören Gösta Bernhard. "Jag ångrar", sa Stig, "att jag aldrig tackade ja till Göstas inbjudningar om att komma hem till honom och prata revy."

 

Efter gästspelet i Gävle var Stig tillbaka i Horndalsrevyn igen och nu inleds en fantastisk epok i revyns historia med tillströmning av publik som aldrig förr. Revyn "Top secret" 1988-89 har smått fantastiska 7 100 besökare! Allt detta i ett samhälle med bara 1 500 invånare.

 

Trots att Stig i början av 90-talet flyttade från Horndal till Karlskoga så var han på ett eller annat sätt inblandad i alla Horndalsrevyer fram till sin död 2009. Sista revyn i Horndal för Stig som aktör blev revyn "Mille-Dille", vid millennieskiftet. "När jag blickar tillbaka så tycker jag nog att revyn 'Allt kan ske' 1997-98 är den bästa revyn vi har gjort i Horndal. Taket höll på att lyfta flera gånger varje kväll av skratt", sa Stig vid ett tillfälle.

 

Sedan flytten till Karlskoga har Stig även varit engagerad i Karlskogarevyn. 2005 var han general för Revy-SM i Karlskoga tillsammans med Monica Forsberg och Hasse "Kvinnaböske" Andersson. 2007 tilldelades Stig Karlskoga stads kulturstipendium med motiveringen: " Han kom från 30 år med Horndalsrevyn och drog in i Karlskoga med en stor portion kunskap, intresse och fallenhet för en viktig del av vårt kulturliv, nämligen lokalrevyn. Vinnaren i kategorin kultur blev för lokalrevyentusiasterna i Karlskoga en mentor och inspiratör. 10 år i sträck har han levererat 120 manus till lokalrevyerna i Karlskoga, han har flera gånger varit regissör och har dessutom skapat ett antal visor. Vinnaren har också under lång tid funnits med i riksorganisationen, LIS, lokalrevyer i Sverige."

 

I Karlskoga tog också Stig upp sitt gamla intresse för trolleri, men den här gången främst genom att hjälpa andra. Han regisserade bland andra trollkarlen ”Mr. Polo”, Per-Olof Johansson, som med bland annat Stigs hjälp lyckades att bli svensk mästare i trolleri.

Stig Söderkvist i sin roll som trollkarl.

Stig hade en fantastisk revykarriär, som gjorde honom till en stor profil bland revymänniskor runtom i Sverige. Utan Stig hade det inte funnits någon Horndalsrevy idag, och utan Stig skulle horndalsborna vara många skratt fattigare. Man kan till och med sammanfatta med att säga att: Stig är Horndalsrevyn, trots att han dog 2009. Nu och för många år framöver.

 

Vid Stigs begravning i Karlskoga 2009 så väcktes tanken från några ur Horndalsrevyns styrelse att inrätta ett revystipendium till Stigs minne. Det tillsattes en arbetsgrupp för att se över möjligheterna till detta och i mars 2011 bildades ”Stiftelsen Stig Ernst Söderkvists Minnesfond”. Bildandet kom till stånd genom två mycket generösa donationer á 30 000 kr från Horndalsrevyn och Karlskogarevyn. Stiftelsens uppdrag är att dela ut stipendier till ungdomar som vill utbilda sig inom någon av de två genrer som låg Stig närmast hjärtat, revy och trolleri.

 

Mats Eklund

 

____________________________________________

 

© 2016 Stiftelsen Stig Ernst Söderkvists Minnesfond